Idag pirrar det lite extra i magen. Samma fjärilar jag kände den där första gången jag skulle möta honom vid tågstationen i Uppsala för 2 år sedan. Jag hade på mig mina nya Vagabondstövlar. Det var rått och kyligt ute. Han var min och allt var nytt. Jag hade lagat middag i den lilla ettan vid Vaksala torg.
Att pussla med ett distansförhållande är inte alltid det enklaste.
Här är mina bästa tips:
Jag skulle handla mjölk igår. Klockan var kanske tio över fem när jag kom fram till närköpet. Stängt. Det är nu man undrar vart sjutton man har hamnat. Finns väl inte en enda matbutik i hela Sverige som stänger 16 en söndag? Jag hittade tillslut en öppen bensinstation. De hade mjölk såklart men ingen vettig glass. Fick dessutom betala det dubbla för mjölken -sur- Gick hem och spenderade kvällen svältandes.
Nu har jag gjort ett nytt försök till att köpa glass. Glassorten jag egentligen ville ha fanns. Dock hade den så många decimeter frost runt sig (och jag hade ingen ishacka tillgänglig) så jag köpte den med kakdeg istället. Änligen kan jag se bröderna Coens nya film och sluta tjata om glass till mina stackars kamrater på irc.
Kakfatet är från Svea förresten. Jag köpte det på Smögenbryggan i sommras. Man kan inte räkna med att hitta så fina kakfat i England. Hur de då serverar sin glass vet jag inte... Mest troligt på fula kakfat.
Jag lurar på att skriva mitt livs längsta blogginlägg. Det ska vara intressant rakt igenom. Absolut inget inlägg som i detalj beskriver min dag.
Jag brukar aldrig skriva långa inlägg. Mest för att jag aldrig orkar läsa långa inlägg på andra bloggar (med undantag för dvijdvs). Skriva bara för att skriva långt känns ju ganska meningslöst också. Sedan är jag nog lite lat och skriva långt tar längre tid än att skriva kort. Tung logik.
Längre än så här brukar jag inte ta mig tid att skriva. Orkar ni läsa? Ni läser väl snabbare och lättare än vad jag gör. Är ni också såndana som markerar texten ni läser btw? Alltid när jag läser långa texter på internet markerar jag raderna jag är på. Ibland när jag läser böcker använder jag fingret för att följa med. Fungerar nästan lika bra som muspekaren.
Undrar om jag inte är inne på månadens längsta nu? Det börjar bli tråkigt. Nu blir jag avbryten av skype också.
Now where were we?
Mitt nagellack är avskavt ser jag. Att tala i telefon brukar vara en stor bov när det kommer till att skava av nagellack. Speciellt när man har headset på sig. Då har man båda händerna fria och inget att sysselsätta dem med. Mitt post-it-block har dessutom första bladet nedkladdat med klotter från andra samtal. Jag orkar inte dra bort det för att få ett rent att kladda på. Avskyr post-it-kaos på skrivbordet. Lösa post-it ser så stökigt ut. Har skrivit ner ett viktigt lösenord på översta lappen här också, så kan inte slänga detta. Hihi, skoja bara. Skulle aldrig skriva ner mina lösenord på post-it.
Ni kan få gissa vilken färg mitt post-it-block har. Fast alla skulle väl gissa gult och så skulle det inte vara roligt längre. Det är Englishmans block egentligen. Jag köper aldrig post-it. Skulle jag köpa ett skulle färgen troligtvis bli blå. Eller rosa. Det skulle knappast se mindre kaosartat ut.
Jag kanske ska lägga ner mitt försök till livets längsta inlägg. Jag behöver nämligen köpa mjölk. Jag var inne på en blogg imorse (minns inte vilken) och blev sjukt sugen på glass. Ni vet sån där med chokladbitar i. De säljer inte GBs Krossad Choklad här i butikerna, men där emot har de Ben & Jerrys. Hade det inte varit så rått ute hade jag nog tagit mig en promenad. Kanske stortavlan är utbytt. Det vore något. Jag gillar att kolla på reklam. Jag gillar att kolla på mycket. Människor är extra roliga. Människor i England är blad det roligaste som finns. Man får passa sig så man inte glor för mycket bara. De vill nämligen gärna hälsa och ibland även (VE OCH FASA) shitchatta.
I förrgår när jag var på väg till Amys middag ropade en snubbe efter mig. Jag gick sjukt fort för att hinna komma i tid. Han fick jogga ifatt mig. Svensk som man är försöker man att vara så kort som möjligt. Han var från Liverpool. Fotbollshulligan, tänker jag. Han hade rakat hår så det är klart han var. Bäst att inte nämna något om Arsenal. Man får passa sig. Nästa gång ska jag ta en taxi. Fast taxichaufförer pratar kanske mer än vanligt gatufolk? Bäst att hålla sig inne helt enkelt.
Så fort jag får mitt soffbord så ska jag börja bjuda hem folk hit. På så vis slipper man eventuella påfrestningar på vägen. Enda negativa är att folk här aldrig tar av sig skorna. Om jag glömt att berätta det tidigare så har vi heltäckningsmatta i hela lägenheten (bortsett från kök och badrum). Dessutom en sprillans ny sådan (hur man nu är så dum att man sätter in matta om man ändå ska byta golv?).
Nej, nu tycker jag lite synd om er. Börjar bli lite långt nu. Dessutom börjar jag bli törstig. Jag har ungefär en centimeter mjölk kvar. Är det bara jag som inte gillar att dricka sista slatten från paketet? På något vis känns den biten extra varm och sur. Min familj tycker jag är fånig. Englishman tycker jag är ännu fånigare. Men inte är det väl bara jag? Man tar väl hellre ny och fräsh mjölk? Slatten kan man ju ha till te tycker jag.
Amy lånar inte bara ut symaskiner. Hon lagar god middag och gillar bra musik också.
Nu ska jag iväg på middag och sedan på MUSE-kväll. Hoppas inte engekskmannen blir sur att jag snor hans skjorta. Hihi.
Idag blev jag väckt av mitt nya beroende.
Jag som älskar knäckebröd har känt mig lite ensam här i England. De säljer nämligen inte Wasa eller Leksands i vanlig butik. Vill man kan man åka till IKEA, men tyvärr har jag 2 timmar dit. Ryvita har inte bara kommit till min räddning. De har visat sig sitta inne på århundradets godaste snax. Ett tunnt knäckebröd kallat Thins.
Så till min morgon... Inte så att Ryvita själv kom och ringde på, men deras budbärare tryckte upp en plåtbox i ansiktet på mig vid 10-tiden. Jag har ätit så många Thins att Ryvita himself skickar en plåtbox till mig. Visserligen inte den snyggaste, men gratis.
Då kan man undra varför detta lilla oskyldiga bröd är så beroendeframkallande. Det har en speciell ingrediens som jag inte tänker ta upp här i bloggen. Kan dock säga att härdan efter kallar jag dem lolthins.
Min vän redaktören berättar att The Divine Comedy är fantastiska live. Hon är från Nordirland precis som Neil Hannon. Inte bara har Hannon gjort världens bästa låt. Här uppträder han med en fantastisk cover på en välkänd Queens of The Stone Age-låt. Jag måste, måste, måste se till att han börjar turnera igen. Detta är så galet bra. Jag vill ha en likadan skjorta!!! Jag vill skriva lika bra låtar. Jag vill börja samla på lööööv!
Tänk... När jag hittade barnskivan Colours Are Brighter hade jag ingen aning om att den skulle leda till mitt livs kanske bästa musikfynd hittils.
Jag vet att det tar emot att klicka. Ni missar.
Är på väg till posten och observerar att stortavlan har fått nytt motiv. Här får tatueringsstudion som ligger ett stenkast bort lite gratisreklam också.
Här sitter GiR och ZiM å kollar på tv med nya tavlan jag målat. Om ni känner igen motivet är det för att ZiM har en likadan i sitt vardagsrum.
Idag var dagen då Amy lånade ut sin symaskin. Amy är min nya bekantskap här i staden. Plymouth är betydligt större än mammas och pappas lilla by, men några syaffärer verkade det inte finnas här heller. Att hoppas på ett syparadis alá Sy-Siwan var definitivt inte att räkna med.
Det var ett rent under att vi körde rakt in till "The Fabric Warehouse". Här snackar vi tyger i massor. På rea dessutom. Rena julafton för en liten mamma.
Den gamla charmiga, roströda soffan i vardagsrummet fick sig en helt ny klädnad. Mamma sydde och pappa häftade. Det är inte varje dag man har två händiga hus-fixare på besök.
Igår tog jag med mina föräldrar på en shoppingtur. Trots att pundet är starkare ligger kläder och skor på en rimligare summa än hemma i Svea. Skinnstövlar är extra billigt tycker mor, som spenderade merparten av tiden till att leta upp ett par till sig själv.
Efter ungefär 1000 provningar kom hon till slut hem med de sjukt snygga görna stövlarna (mittenbilden). Efter ytterligare 1000 provningar hemma kom hon fram till att hon inte ville ha stövlarna längre.
Mor: Jag känner mig som han Petter Kahn.
Jag: Peter Pan?
Mor: Ja, Peter Pan.
En av mina bästa vänner heter Canon Pixma iP4500. Det är ju lite roligt att ha riktiga fotoalbum trots allt. Nu håller jag på att sätta ihop ett från resan i sommras.
Egentligen borde jag handla.
Egentligen borde jag fixa med annat.
Egentligen borde jag se senaste Fringe.
1. Så här fint klär sig öborna en gång per år.
2. Englismans berömda "pointy picture".
Idag är dagen då jag måste städa hela huset. Imorgon är dagen då föräldrarna kommer på besök.
Englishman är på väg till Washington DC. Sist han var där fick jag den här fina ramen. Nu när han skulle åka undrade han om jag inte behövde ett smyckesträd för mina örhängen. Jag brukar vanligtvis placera mina smycken i en låda, men efter att ha fått ett spetigt träd (från IKEA) har jag börjat hänga upp dem där.
Samma ställe som ramen kommer ifrån gör en hel del fina örhängesträd. Kanske jag behöver ett trots allt.
Englishmans farmor viste inte varför hon började gråta när hon öppnade kuvertet.
"Försten att fälla en tår blir skyldig den andre middag i november." Jag skulle med största sannorlikhet ha ett jobb vid det laget. Vadet slogs några dagar innan vigseln. Jag hade bestämmt mig för att vinna. Dän skulle få bjuda på en fet, japansk middag. Stället med stans godaste, marinerade sockerärtor. Sådana skulle jag beställa till förrätt.
Jag klarade mig hela dagen. Det var först in på kvällskvisten jag började bli lite sentimental. Jag får bjuda på den där middagen, tänkte jag. Vi kommer ju ändå ha delad ekonomi.
Många av er (lätt överdrift) har undrat över min utsikt. Av bilderna att döma skulle man nästan kunna tro att jag bor i England. Högst upp i det grå huset håller jag till. Utsikten från baksidan är rätt död kan man säga :)
Förutom att fota utsikter har jag skaffat mig en hatt idag. Kände att jag ville fira. Jag är nämligen inte hemmafru längre.
Vardagsrummet har fått sig lite mer ixotiska plantor.
Skötsel: svår.
Kunde inte låta bli att bli kär i färgen. De är ännu färgstarkare i verkligheten. Köpte passande vita glaskrukor till dem också. Mycket nöjd.
Alltså... Detta är ju galenheter. HÄR kan man höra hela The Divine Comedy - A Lady of a Certain Age. Jag vet att det tar emot att klicka på länken. Skyll er själva. Ni missar världshistoriens förmodligen vackraste (och sorgligaste) låt.
Englishman hävdar att världens bästa låt är Dj Jazzy & The Fresh Prince - Boom! Shake The Room. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga.
Bortsett från att jag ska kolla på lite serier och träffa lite vänner på stan ikväll ska jag spendera hela dagen med att lyssna på senaste albumet från Kings of Leon. I Spotify of course.
På tal om... Spelaren lanserades till allmänheten igår. Skriv upp er HÄR om ni är intresserade av en invite!
Igår var dagen då engelskmännen skulle ge mig ett pass. Eller snarare svenska ambassaden i London. För att försäkra sig om eventuella missförstånd hade man placerat schweiziska ambassaden mitt emot. Det var som att kliva in på vilket svenskt bankkontor som helst. Dörrhandtagen, toaletterna, båsen - allt såg ut som klassisk svensk institution. Vilket sig bör. Jag hade hela dagen ledigt och passade på att göra London då jag ändå hade vägarna förbi.
En annan som också hade hittat Primark på Oxford street var Londons alla myror. "I will give you 20 pounds if we walk out of here NOW." /Englishman
På promenaden sprang jag in i en filminspelning. Jag hade inte tid att leka statist. Säkerhetsvakten sa att filmen nog skulle bli dålig i vilket fall som helst.
Jag hittade ett par svarta glossy trousers. Very happi.
På Trafalga Square är det numera förbjudet att mata duvor. Att fota statyer och annat kan man dock fortfarande göra.
Som ett lejon till exempel. Man får passa sig så man inte blir uppäten.
Tjock kines ville till varje pris bli fotad tillsammans med lejonet. 
Dän undrade varför jag så gärna ville till Piccadilly Circus och the TDK sign. Jag tänker att mer London än så blir det inte. Sedan köpte han en kylskåpsmagnet med Big Ben. Jag är så glad att vi delar kylskåp.
Englishman slår på mig med ett USB-minne. Han verkar vilja att jag ska förflytta mig från denna PC till hans Macbook pro. "Film" skriker han. Tänk om den där fula routern hade varit i min ägo. Då hade jag kunnat skriva detta från ze Mac.
Ni vet ComHem. Ett ganska bra företag när allt kommer till krita. Det är annat än vad man kan säga om min internetleverantör här i England. Jag hade uppfattningen om att internet skulle fungera ganska dåligt här. Att man skulle tvingas slåss mot 0,5 Mbit-linor och vänta sig fördärvad medans sidor laddas. Men efter att ha hittat en leverantör, vars maxkapacitet kunde ge mig 10 Mbit var jag nöjd. Kanske det gick att leva här trots allt.
Han engelskmannen jobbar med TV. Jag har aldrig brytt mig om sådant tjaffs, men nu har jag en hel hög onödiga kanaler. Jag har provat att zappa några gånger. 4 dar i rad visar de till exempel samma Uggly Betty-avsnitt. Varför variera sig när man kan sända samma? Tänk om jag missar någon av de 4 dagarna? Då kan jag iofs vara lugn. Jag har extratillägg så att man när som helst kan kolla på on demand-TV. På så sätt ser jag ikapp allt jag missar.
Tack vare att jag valt internet och (Dan valt) TV hos samma leverantör lovade Virgin att skicka mig en trådlös router. Tack, tyckte jag och väntade på post. Första gången de lovade att sända ut den var runt den 20:e augusti. Sist jag ringde och frågade vart sjutton den höll hus skulle den komma innom fem arbetsdagar. Om jag inte misstar mig har vi hamnat i oktober. Jag har fortfarande ingen router. ComHem brukade lösa saker snyggt.
Förra veckan drabbades Londons flygplats Heathrow av strul utan dess like. Deras datasystem kollapsade och en hel del plan blev inställda. Englishman skulle precis iväg på jobbresa för att filma. Egoistiskt nog bad jag en tyst bön. Det vore ju inte helt fel om hans plan ställdes in.
Man ska inte be egoistiska böner. Han åkte i lördags. Planet var naturligtvis on time. Han skulle varit hemma nu om det inte vore för en liten detalj. Hemresans plan ställdes in.
Gissa skivomslaget.
Uppdatering:
The Wannadies fina omslag till Skellefteå naturligtvis.
