Igår var jag på avskedsfest för dom här tandtrollen. Russell och Amy ska nämligen också flytta. Vi tävlade i vem som hade finast tandrad.
Ganska fina.
Sedan sa Russell något sjukt kul och knäppte ett kort. Ett klassiskt exempel på en bild man inte vill hitta sig själv taggad i på Facebook.
När Englishman först pendlade till Plymouth för 3 år sedan bodde han hos Richard. Jag har lärt känna honom nu det senaste året. Definitivt one of the good guys. Igår åkte vi till Nando's för lite kvällssnax. Man får passa på att träffa sina vänner nu när det bara är två veckor kvar. Nästa gång vi ses blir det förmodligen över en kvällsfika på vår veranda i Sverige.
Lori: Sara, do you like Radiohead?
Jag: I LOVE RADIOHEAD!
Lori: I'm doing a job at the singers house this weekend.
Jag: WHAT??? You're going home to Thom Yorke?
-chockad-
Jag: You do know that I have to come along?
Lori: You'll have to do some work then.
Om man vill shoppa ska man åka till Exeter. Det gjorde jag och Englishman i helgen. 
Det finns massor av roliga och konstiga affärer. Minst en butik för vampire kids i varje hörn.
Besökte skivbutiken där man helst inte får snatta.
Och Exeters bästa milkshakebar.
Den här bilden tyckte Englishman var fin. Jag ser ut lite som en gnythamster.
Jag har köpt nya tekoppsunderlägg. 6 poäng till den som gissar rätt på vilka alla föreställer.
Uppdatering: And 6 points goes to Sofia.
Rätta svaren är: The Beatles, Jimi Hendrix, ABBA, Pulp Fiction, Austin Powers och The A-Team.
Grillning hos Nathan med the gang. En av dom sista dagarna i Englandet. 
Nathan, Englishman och Justin.
Carla och Jag.
Grillmästarna Justin och Louise.
Jag och Louise.
Trötta men glada.
Lilla Isla är Englishmans kusinbarn och är med och tävlar om att bli nytt ansikte för Kinderägg. Hon har har downsyndrom och pratar inte än, så hon har inget citat som dom andra i tävlingen. Självklart ska hon vinna. Hon är inte i toppen än så ALLA måste rösta.
Gå in och rösta genom att klicka på länken och copy+pasta den till alla du känner sen!
http://www.faceofkinder.co.uk/view-gallery.aspx?term=isla&age=-1®ionid=-1&locid=-1&boys=-1
Ps. Man kan rösta en gång per dag. Thnx :)
Jag vaknade klockan fyra inatt av att Plymouths alla fiskmåsar hade fest utanför mitt fönster. Grannens katter gjorde ett väldigt dåligt jobb med att skrämma iväg dom. Gissar att andra grannens soppåse, som legat utanför dörren alldeles för länge (LATA GRANNE), stod för festens snax.
Det kan hända att jag måste ge igen på grannen med soppåsen idag. Eventuellt inatt.
Where is the butter? Frågade jag när jag fick min scones och mitt afternoon tea. Det är ju ett under att jag bott i England i snart ett år och inte lyckats haft afternoon tea förens nu. Faktiskt riktigt mysigt.
Fick en jättefin present från Englishmans mamma när jag var där i helgen. En lollipop-tunika från mitt favoritmärke Yumi. Alltid kul med presenter, men extra roligt när dom är klockrena :)
I lördags flög jag upp till Newcastle för att hälsa på Englishmans familj. Väl framme åkte vi till The Metro Center och shoppade och åt italienskt. Mamma och bror på bild.
Nästa dag åkte pappa Englishman, mamma Englishman och jag på utflykt.
Vi gick till konserthallen The Sage där vi fikade och lyssnade på musik. 
Sedan gick vi till The Baltic som är en gammal kvarn man gjort om till ett konstcenter där samtida konstnärer ställer ut konst. 
Längst upp i den gamla kvarnen kan man gå ut på en takterass.
Där har man fin utsikt över Newcastles alla broar över Tyne som rinner genom staden.
Sedan kom Englishman som hade varit och filmat.
Har precis städat. Gillar nämligen att komma hem till en nystädad lägenhet om jag varit ute och rest. Imorgon åker jag på semester till Newcaste. See you later innovator.
Börjar dagen kl 9 och när jag anländer till kontoret sätter jag på min dator och går en våning ner till köket för att hämta vatten. Dom andra hämtar te.
Dagarna spenderas framför datorn med att designa broschyrer, hemsidor, grafiska profiler, montrar, annonser och annat. Har nog Plymouths bästa jobb med Plymouths finaste kollegor. Ska bli tråkigt att flytta ifrån dom i höst. 
Huvudkontoret ligger mitt i stan och mitt kontor delas med Lori som sitter mitt emot mig. Han är förmodligen den jag kommer överens bäst med. Eftersom han är den enda av oss med egna högtalare har jag bjudit in honom till Spotify. Sedan har jag gett honom en spellista och sagt “spela från denna eller använd hörlurar”.
Vid andra änden av rummet sitter “The new guy”. Han är säljare och pratar mest i telefon. Eftersom det är “livsfarligt att skriva om kollegor och deras egenheter i en blogg” får han ingen utförlig presentation här ;)
På måndagar och fredagar sitter även Georgie på kontoret. En rättvis iaktagelse jag gjort är att hon kan allt. Hon är även den jag kan berätta hemlisar för.
Under lunchen äter alla chips framför datorn. Jag har försökt att införa gemensamma luncher men har hittills bara lyckats med “Friday treats”, dvs McDonald's eller Subway. Nästan alla har börjat med “3 o'clock apple” dock. Ett införande jag gjort som härsammar från fikarasterna på mitt gamla jobb.
Jag går under namnet “Sweden” och kollegorna tror egentligen att jag är spion.
This song has been on repeat all day. It also inspired me to do this painting.
Bild: Mango
Mango kan det där med att välja tjejer. Först Milla och nu Scarlett. Inte för att jag hade bytt ut Milla, men Scarlett är ganska fin hon också.
Idag är första gången jag kännt lite separationsångest över att flytta. Kommer sakna alla mina fina vänner. Träffade några ikväll som hotade med att köra mitt pass genom en dokumentförstörare. Söta. Det är så att man får hålla tårarna tillbaka.
Och kollegorna. Kommer sakna även dom udda.
Men det är ju en månad kvar än så länge, så ska försöka fylla tiden med att göra så mycket som möjligt och träffa alla innan jag åker.
Man blir glad när man först hittar något snyggt och sedan ser att det är 70% rabatt. Som den här jeanskjolen jag köpte igår till exempel.
Idag är jag ungefär lika trött som hon på bilden. Målad med bläck och tusch i min skissbok.
Jag och Englishamn har hittat ett hus. I Sverige. Så om en månad flyttar vi hem. Gissa om jag är glad?
Jag har älskat att bo i England, men när Däns jobb frågade om vi ville flytta var det inte så mycket att fundera över. Englishman kommer jobba kvar som kameraman och resa från Sverige istället för Plymouth. 30 minuter till Arlanda istället för 4 timmar till Heathrow. 
Huset ligger strax utanför Uppsala. Ljust och fräscht med trägolv, diskmaskin (wohoo), stor trädgård och allt annat man kan önska. 
Just nu känns det lite som en dröm. Här kommer jag trivas hur bra som helst. Ses i Sverige i augusti :D
Idag åkte jag och Englishman för att möta upp Russell och Amy vid biografen. 
Vi såg Public Enemies som alla tyckte var långtråkig och dålig utom jag som älskade Johnny, Christian och Marion.
Sedan gick vi en promenad för mat och glass. Fin söndag.
Nu ska jag och Englishman kolla på film.
Köpte Quentin Tarantino-boxen idag för jag ville kolla på Kill Bill 1 & 2 igen. Good stuff.
Jag brukar inte få skrivkramp när det kommer till att skriva bloggposter, men med den här veckans bloggtema har jag lite svårt med måste jag erkänna.
Kanske för att jag genom åren inte läst ut en enda bok och den enda film jag sett gillade jag inte alls. Kan vi inte dansa istället för att prata? - Kings of Convenience
Det är ingen slump att jag varit dålig på att både skriva och stava. Hade jag läst fler böcker hade jag varit bättre, tung logik. Sådant som jag med åren fått öva upp. Jag brukade fuska mig igenom alla böcker i skolan. Läste någon sida här och där och skrev sedan ihop en recension och hoppades att läraren inte skulle se igenom min bluff.
Nu för tiden älskar jag böcker. Kanske inte just biten "läsa ut dom", men kan stirra mig blind på vackra omslag och fina sättningar. Köper ofta böcker som är snygga och läser någon enstaka sida. Englishman brukar bli sur och undra vad det är för vits att köpa böcker som jag inte tänker läsa. Då säger jag att det är som att köpa konst eller inredning. Kan tänka att det är svårt att förstå för en textmänniska, men för mig är det inga konstigheter alls.
Veckans bloggtema är böcker och hittas hos Mymlan.
Utmanad av Jemima.
Vad gjorde du för tio år sedan?
Jag hade precis gått ut högstadiet i Alingsås och såg The Cardigans på Liseberg med Stina.
Vad gjorde du för ett år sedan?
Planerade bröllop och flytt till England.
Fem snask du gillar?
McCoys cheddarchips, ostbågar, fil, jordnötsringar, turkisk peppar (peber)
Fem favoritsånger?
Det började en ny kille på jobbet igen igår. Lite märklig får man allt säga. Nu, till exempel, kom han tillbaka från lunchen och tar fram en sprayflaska och sprutar deo innanför skjortan så att hela byggnaden stinker herrparfym. Jag menar?
Så igår, efter sin första arbetsdag, byter han strumpor och skor för att bekvämare kunna ta sig hem. Inga konstigheter. Men innan han sätter på sig dom tar han världens djupaste andetag och sniffar in lukten av sina använda strumpor. Är inte det lite märkligt?
Min iPhone har blivit blå. Fick två nya fodral idag så att den inte ska få några repor i handväskan. Ett blått och ett svart. Nu matchar den mina skidor, superpsykeln och bloggen :)
Nu när det är hattider tänker jag att man skulle haft en hatt. Idag kom jag på att jag har några som ligger och skräpar i garderoben. Bland annat den här från H&M.
Och den här från Zara som införskaffades när jag fick jobb i höstas.
Den här köpte jag förra året på en festival i Teror.
En till stråhatt, även den från Teror.
Den här veckan har två personer, helt oberoende av varandra och helt utan anledning, frågat mig om jag är gravid. Det är väl sånt man får ta när man varit gift i nästan ett år. Gifter man sig så ska man skaffa barn, så är det. Jag svarade att endel personer kan inte få barn. Det brukar få dom flesta att hålla käft.
Men nu handlar det om mammor och eftersom jag inte är någon själv tänkte jag skriva om min egna lilla mor.
Det finns en handfull människor som jag ser upp till i världen. Mamma är en av dom. Trots att hon genom åren skämt ut mig inför både vänner och pojkspolingar. Sånt är lite charmigt såhär i efterhand, men när man väl är med om det vill man bara dö. Jag minns att jag hade en lista på saker som mina barn ABSOLUT skulle få göra den dagen jag själv blev mamma. Den handlade mest om att låta dom få spela tv-spel och data sig hur mycket dom ville, cykla utan pinsam cykelhjälm, aldrig behöva äta äcklig mat, alltid få sova över hos kompisar och vara ute sent.
Mamma har alltid lagt sig i mitt liv och funnits där då det behövts, vilket jag är grymt tacksam för såhär i efterhand. Nu uppskattar jag hennes sällskap mer och mer, inte bara som den kloka mor hon är utan som en vän. Ska bli riktigt kul i höst då jag förhoppningsvis får träffa henne mer än vad jag gjort nu i vår.
Lilla mamma, jag är väldigt stolt att vara din dotter.
Veckans bloggtema är "mamma" och hittas hos Mymlan.
It all started with Zero 7, brukar jag säga. Men egentligen började det för 8 år sedan då Englishman, eller Daniel-John som han faktiskt heter, flyttade till Sverige för att studera i Uppsala. Han hade just kommit hem från ön där han deltagit i Englands första säsong av Shippedwrecked (motsvarande Robinson) och ville ha ett break från England och bestämde sig för att åka till Sverige dit ingen skulle veta vem han var eller vad han hade för bakgrund.
Han flyttade in i en lägenhet bara några hus från mitt och det blev att vi hängde med samma polare. Jag minns att han berättade att han deltagit i Englands variant av Robinson men vi trodde alla att han var mytoman och skojade med oss - tills dom samma år började sända programmet på svensk TV. So much for escape.
Efter ett år i Sverige flyttade han tillbaka till England. Vi bytte mailadresser och höll kontakt från och till. Tyckte alltid att han var snygg, men det var aldrig så att jag tänkte att det någon gång skulle bli vi.
Så för tre år sedan tog vi upp kontakten igen och började prata på nätterna. Vi skickade låtar till varandra och småflirtade. En dag skickade han "Destiny" med Zero 7 vilken innehåller raden "even though we're miles apart we are each other's destiny". Det är ju som vi, tänkte jag och skrev det i samma sekund på msn utan att tänka efter.
Vad sjutton menar hon, tänkte han. Men innan han hann fråga dog hans dator. Han grubblade hela natten och kunde knappt vänta förens han dagen efter kunde ställa mig mot väggen och fråga vad jag egentligen menade. Jag som egentligen inte menade någonting svarade ändå att trots att vi är mil ifrån varandra är vi varandras öde. Det var ju fint, tänkte han.
Samma sommar kom han tillbaka till Uppsala för att hälsa på och vi gick på date. Jag minns att han mötte mig utanför mitt jobb och gav mig världens längsta kram. Exakt i det ögonblicket visste jag att jag inte ville vara med någon annan.
Den sommaren bestämde vi oss för att distansen inte skulle få vara något hinder och vi gav stadigt förhållande ett försök. Två år senare förlovade vi oss och förra året i augusti gifte vi oss.
Idag när jag och Louise gick på stan såg jag att dom satt upp en trollslända i en av stadens ankdammar. Jag älskar trollsländor. 
Lovely Lou.
y0. Trixar på kontoret men ska strax gå hem och träffa Louise, vars förfäder lyckades fly vikinginvasionen. Kanske Englands finaste tjej.
