Bilder fån Hotel Mediterrano Sorrento
På tisdag åker jag vidare från Rom till Sorrento. Ska bo här. 4-stjärnigt hotell med havsutsikt. Samma lilla stad där Russel och Amy gifte sig nu i sommras. Det ser ju väldigt fint ut på hotellets egna bilder. Får se om det håller måttet.
Ska även passa på att besöka Positano. Känt från bland annat The Talented Mr. Ripley.
Idag fyller Feed Me A Stray Cat år. Ni får gå in på hans blogg och säga grattis. Har gjort ett födelsedagsporträtt. Visst påminner han lite om Brad Pitt?
Igår gjorde jag en "murb" och gick och la mig klockan 21. Det behöver man för att orka upp klockan 05.30 om man heter smäm. Nu bär det iväg till Rom. See you later.
Englishman landade från Washington DC imorse och kom och mötte upp mig på lunchen. Han kom hem lagom för Rom imorgon. Hem. Packa om. Flyga iväg. 
Det finns egentligen inga fördelar med att han åker iväg. Fast det är lite skoj att få presenter när han kommer hem. Idag fick jag den här ringen. Sjukt snygg. You can't buy my love you know, brukar jag säga. Men egentligen tänker jag: It sure helps! :)
Jag inser att jag behöver köpa nya skor.
Nog för att DMs är snyggt även till kjol, men denna var lite för söt för boots. Skär sig lite om man säger så. Ska kila ner på stan på lunchen och se om jag hittar några fina. Ska ändå dit för att skaffa lite fler roliga strumpbyxor.
Sedan blir det flashsajt och korrektur för hela slanten. Någon som vill läsa igenom min översättning? Det är bara 3 sidor. Jenny? Kärin? Stina? Anyone?
Screenshot från BBCs Robin Hood.
Höll på att dö när jag gick in på Englands motsvarighet till tv.nu precis. Robin Hood är tillbaka. Kanske världens bästa serie. Samma mysfaktor man får av Smallville och Twilight. Alltså inte särskilt stor coolhetsfaktor. Hihi.
I love it.
Fler serier jag följer:
Smallville
Merlin
Dexter
The Big Bang Theory
Chuck
Prison Break
Det var nog alla. -serieslav-
Har jobbat hårt den här månaden så tog mig en sväng på stan efter jobbet. Hittade det här fina bältet på favoritbutiken Cult. 
Köpte två kjolar också. Måste ju ha något att ha på mig i Rom ^^,
Folk har frågat mig hur jag lyckats hamna på blogg.ses startsida. Först med ljusgraffitin, sedan halsbandet och idag min tavla. Om jag får dömma av inäggen så handlar det om att skriva eller visa något som är intressant eller unikt. Det kan vara allt möjligt. Sådant som gör en blogg läsvärd och rolig att återkomma till. Det viktigaste är att med en bild, på ett så enkelt sätt som möjligt, lyckas kommunicera något som lockar intresse.
Precis samma princip har tidningsmakare ägnat sig åt i åratal. Det är ju till exempel ingen tillfällighet att alla magasinframsidor pryds av ett ansikte. Någon som tittar på dig fångar ditt intresse. Men när man väl har intresset måste man leverera något.
Jag läser väldigt många bloggar och det ska mycket till för att en blogg utan bilder ska fånga mitt intresse. Faktum är att jag bara vet en enda blogg som lyckats med detta (av bloggare jag inte känner). Sylvassa inlägg hela tiden. Det var alltid roligt att återkomma. Tyvärr har hon lagt ner sin blogg nu.
Men! Man ska komma ihåg att skriva för sig själv och inte för läsarna. Jag bestämde mig tidigt i min bloggkarriär ;) att aldrig vänta in kommentarer. En blogg som medför krav är en dålig blogg enligt mig. Med eller utan bilder. Det ska ju vara personligt och samtidigt roligt. Uppdatera när det känns kul, inte när det behövs.
Jag kan inte kräva att alla bloggar jag följer ska tycka det är lika roligt att blogga som jag. Men blir alltid lika glad när jag ser en ny uppdatering. Eller en kommentar. Sådan är jag.
Idag när jag kom hem från jobbet låg det ett paket i min brevlåda. Någon hade ritat på det med en blå penna. Jag blev glad i hela hjärtat. Det finns nämligen bara en person i hela världen som ritar så fint. Nämligen lilla Molly.
Min syster hade skickat födelsedagspresenter. Jättefint inslagna. Fick en inköpslista till kylskåpet.
Och en charmig penna. Tack söta.
Skärmdump från Spotify
Top 3 på låtar kommer alla från John Legends senaste album Evolver denna veckan. Inte helt otippat. Albumet är så bra så jag nästan inte vet vart jag ska ta vägen...
Vilka är dina mest spelade?
(Har du inte Spotify går det att ordna. Let me know.)
Bild från Amazon
Som ett fett guldarmband. Fast en klocka. Den är så snygg. Har gått och suktat efter den sedan innan jul (Englishman, tack för mina boots)... Lurar på att slå till nu när man ändå fått lite födelsedagspengar.
Idag ska jag försöka att gå och lägga mig i tid. För att lyckas med detta borde jag borsta tänderna nu. Varför är sånt alltid så jobbigt? Har dessutom en ny tandborste. Massage för käken är den. Istället sitter jag och stirrar in i en skärm. Ett av mina största intressen faktiskt.
Ibland får jag för mig att jag är social och pratglad. Jag vet inte hur jag lyckas ha den självbilden? Egentligen föredrar jag att vara tyst och lyssna på folk. Tar ett tag innan jag trivs tillräckligt bra i en grupp för att dansa som en apa till exempel. Muttrar och tänker mest. Kan mycket väl förstå folk som gräver ner sig i onlinespel och säger upp sig från sina jobb. Jag hade gärna sovit till 13 på dagarna och lodat runt utan att behöva hetsa till en buss varje morgon. Hade aldrig pallat ett kneg som bara är ett kneg. Tur för mig att jag älskar vad jag håller på med.
Det här med buss... Inget jag direkt gillar. Jag gillar inte att sitta på en dyna som en miljon andra suttit på innan mig. Jag gillar bilar och skinnsäten. Jag gillar luft och promenader. Men mest av allt gillar jag att sova. Faktiskt också ett intresse. En av mina vänner är "lucid dreamer". Han prioriterar sömn och drömmar mer än det riktiga livet. Han har lärt sig att kontrollera sina drömmar. Ganska imponerande. Ungefär som att grotta ner sig i WoW eller en blogg. Som jag. Jag borde gå och borsta tänderna.
Nu ska jag surfa hem lite ny musik till min ipod med hjälp av presenten jag fick av jobbet idag. Tips anyone?
Tänkte hitta en fin tjejfilm att kolla på med flixen i lördags. Men hittade ingen. Hade Twilight som back up-plan och det slutade med att vi kollade på den. Jag trodde den skulle vara extremt dålig och småfjantig men den visade sig vara helt fantastisk. 
Inte alls vad jag förväntade mig. Vampyrfilm meets highschoolrulle. Helt klart min smak.
Jag står för att jag uppfattas som fånig. 
Baseball-scen med Muses "Supermassive Black Hole". Filmens peak... Efter den kan man stänga av om man sett hela minst en gång. Nu väntar jag med spänning på uppföljaren.
Screenshots från Twilight. Also seen on imdb.
Mars: Fyller 25. Jag och Englishman har distansförhållande.
April: Får mitt livs värsta sjukdom, körtelfeber, och tappar halva min kroppsvikt. Alla mina byxor blir för små och jag investerar i ett par blåa tights. Det börjar gå rykten om att jag tar fashion advice från Iprenmannen. Donerar tightsen till en second hand-butik.
Maj: Engelskmannen friar. Jag smider planer på att gifta mig.
Juni: Färgar håret blont. 
Juli: Sista veckan i Uppsala. Tar farväl av alla vänner. Går på poolparty hos Fåx.
Augusti: Flyttar till Kungshamn och målar hus hela dagarna. Gifter mig.
September: Flyttar till England och Plymouth.
Oktober: Efter heltid som hemmafru får jag jobb på Plymouths förmodligen häftigaste designbyrå. 
November: Lär känna Louise och min teori om att engelska tjejer bara är fula motbevisas.
December: Får världshistoriens snyggaste skor av Engelskmannen i julklapp. Byter jobb och får jobba heltid som grafisk formgivare.
Januari: Hälsar på farmor.
Februari: Plymouth (eller iaf precis utanför) får sin första snö på 25 år. Britterna hamnar i extas.
Och nu är man 26.
Förutom högvis med kort (britterna gillar kort), en resa till Rom, konsert med Antony and The Jonsons, födelsedagspengar och ett besök av Kärin (mycket bra present) fick jag även:
Jag ska få gå och se Antony and The Jonsons nästa vecka. I Rom. Inte så tokig present :D
Irländskan kom över imorse och kidnappade mig. Hon bjöd på födelsedagsfrukost och tog med mig till stranden. Det var lite för fint väder för att stanna hemma och förbereda för fest. 
Irländskan med sitt röda läppstift och coola brillor. 
Puss Englishman!
Sedan åkte vi och hämtade dom här kottarna för att äta glass. 
Fin start på födelsedagen. Nu ska jag ta fram dammsugaren och sedan borsta mina tänder med min nya eltandborste som jag fick av Englishman idag på morgonen. Klockan 19 kommer gästerna. Hej ses!
Jag slog till på klänningen. Köpte även en fin rosett på H&M. Känns fint att shoppa svenskt. Nästan som att komma hem.
Det är tur att salt heter salt även på engelska. Så man hittar rätt. Här försaltas inget.
Igår var jag på stan för att hitta något att ha på mig. Fyller nämligen år imorgon och ska ha lite vänner över.
När man väl har pengar och anledning hittar man självklart aldrig något. Just igår ville jag väldigt gärna hitta en kjol. Att jag var glåmig och osminkad fick mig på mycket bra humör. Kände mig på topp helt enkelt.
Provade bland annat den här klänningen. Passade perfekt. Så här i efterhand undrar jag varför jag inte köpte den. Ville ju iofs hitta en kjol och klänning kändes lite för uppklätt. Nu känns det som att vad som helst hade varit bättre än ett par gamla jeans. Ska nog gå tillbaka på lunchen.
Btw... Har kommit på varför modebloggare alltid klipper bort sina huvuden på bild. Det är ju för att dom inte orkar sminka sig. Latskap ;)
Har målat en tavla till min lägenhet. Jag kallar den "End is the only part of the word". Blir kanske en till ikväll. Om jag orkar. Jag har ju lite tvätt att vika också.
Mitt råd till er som ska gifta er är att ha en eller flera fotografer som dockumenterar er dag. Eftersom min förra chef förmodligen är en av Sveriges bästa fotografer ;) var jag väldigt glad att han ville ta dom officiella bilderna. Det är absolut värt att ha en professionell fotograf som kan och vet vad han håller på med. Kanske det inte känns värt att slösa pengar på när bröllopsbudgeten sätts, men om 10 år när du ser tillbaka på dina bilder kommer du inte ångra dig.
How ever, det är alltid roligt att ha bilder från andra fotografer också. Här kommer ett gäng hittils opublicerade bröllopsbilder tagna av min syster på familjen. 
Flip och Em. Snart är det er tur :)
Mamma och hennes fina klänning som hon sytt själv. Tack Sy-Siwan i Uddevalla.
Låtsasbror Edward och jag. I bakgrunden kan man även skåda "the dude that nobody knew". Hur han hamnade på vårt bröllop är en annan historia.
Jag och lilla farmor. Inte så liten längre. Hela 91 år.
Jag och lilla mormor som gick bort förra året. Väldigt glad att hon fick vara med och förgylla min dag.
Englishmans bror Joel (bestman) och Mamma. Min far.
Jag och Englishman med brudnäbb och bestman.
Mamma och pappa.
Englishmans mamma och pappa.
Family. The dude har lyckats nässla sig in här också.
Sist men inte minst familjen Teglund. Vem som tagit det här kortet vet jag inte. Övriga foton är iallafall tagna av hon till höger. Min syster.
Grannens trädgård.
Min trädgård.
Inzooming från min kruka.
Nu är frågan... Vems trädgård är finast? Ni kan vara ärliga med mig.
På Feed me a stary cats blogg kan man se olika avatarer som Manzuri gjort. Jag blev tvungen att testa göra en jag också. Hade ju inte direkt 100 andra saker att göra... You try.
Hur i hela friden tänkte Aftonbladet nu? Deras senaste reportage om vårjackor ser ju ut som skräp. Känns lite som att fotografen tagit en bild per jacka och sedan nöjt sig.
Plåta. Byte! 
Det är väl meningen att folk ska vilja köpa? Jag bara undrar...
Hela bildserien finns här.
Igår när jag gick hem från jobbet blev jag uppraggad. Jag är ju gift så går inte direkt runt och flirtar med folk. Personen i fråga var rätt snygg. Kanske jag stirrade lite onödigt mycket? Jag tittar ofta på folk. Borde lära mig att vara lite mer diskret.
Blev lite paff när personen började flirta dock. Det var nämligen en tjej.
Jag var på webmarknadsföringskurs förra veckan med jobbet. "Hands up all of you who have a blog". Jag var den enda som räckte upp handen av kanske 30 pers. Hade det varit Sverige hade väl alla räckt upp handen... Föreläsaren tipsade mig om något som hette twitter. Det kunde generera fler läsare. Sedan ville han gärna att jag skulle nämna något om honom och hans bok i min blogg. Han tänkte att det kunde vara bra att få lite svenska läsare. As if, tänkte jag.
Men nu har jag bestämt mig för att nämna lite om honom ändå. Sannorlikheten att han googlar sig själv är enorm så däför tänker jag inte nämna honom vid namn. Englands största föreläsare inom ämnet. Jag vill inte ha honom snokandes i min blogg. Google translate ni vet.
Här har vi mannen som ändrat sitt namn för att undvika konkurens på sökmotorer. Han hade dessutom lyckats få en trojan uppkallad efter sig. Populär kille. Han skröt något enormt. Mest om sin bok som han delade ut gratis. Tänker lägga ut den på ebay senare ^^, Kanske någon här som vill köpa? Signerad och allt.
Englishmans mobil (Crackberry) översätter "Muhaha" till "Muhammed". Det ser rätt skoj ut.
Dan says: Steves jealous of my new bag Muhammed
Jag går ut från jobbet och blickar ner mot hamnen. Ser en stor bautamast mellan hustaken. Elida. Kärin + crew är här och hälsar på. Mycket skoj.
Dom passar på att tanka. Det blev några liter. Greg är glad. Inte bara en tumme.
Sommarvärme i Plymouth. Hade gärna tagit ledigt från jobbet och seglat vidare med båten. Var 6 månader sedan sist. Kidnappar med mig Kärin hem. Ska visa henne mitt crib.
Det är nu man önskar att helgerna varade lite längre. Känner mig otrött och vill inte gå och lägga mig. Jag kom i säng klockan 03 igår. Vad förväntar jag mig?
Jag skriver nästan aldrig kryptiskt längre. Har gått igenom hela mitt digitala dagboksarkiv ikväll. Tidigt 2000-tal var jag så kryptisk att jag idag inte har en aning om vad jag svamlade om. Olyckligt kär gissar jag. Jag var tuffare på den tiden. Har blivit rätt torr på sena dar.
Min teori om att gifta kvinnor är torra kvinnor håller.
Jag får lite ångest över att klockan är tjugo över tolv. Det finns inte en chans i himlen att jag kommer orka upp i tid imorgon.
Rolig dagbok då (på begäran) - 2002-02-02
Sagan om stringen...
Det var en gång en trollkar om hette Ralf... Han hade en älg som husdjur. Ralf, som alltid var förkyld kallade sin älg för Biffo. Egentligen hette älgen Miffo, men m kan vara ganska komplicerat att utala om man är en förkyld trolkar!
Vad Ralf inte visste var att Biffo var en dykare som inte kunde säga r... när Biffo var ute i sjön och såg andra dykare skrek han alltid: häj kommejj dyyyyykaje, han gömmej sig bakom en sten och hetej Joakim.... SLUT
Jag är nästan aldrig ute och dansar. Det sker kanske en gång per år med Noomi, Elin eller, som igår, Louise. En gång per år räcker. Då kan det vara ganska kul. Det spelar ingen roll vart man är. Det finns alltid samma typer av människor. Den klassiska "barbiedockan". Decimetertjocka sminklager, urringningar till naveln och kjolar som knappt täcker skinkorna. Inte mycket till substans. Inget jag stör mig på dock.
Jag stör mig på "han" och "hans kompis". Dom finns på alla klubbar. Fula, fast tillräkligt med självförtroende för att ragga upp vem som helst. Ingen vill naturligtvis bli uppraggad. Dom flummar runt på dansgolven och letar efter tjejgrupper att få dansa in sig i.
Gårdagens "Han" var Inte direkt tjock men en stor utputande mage trängde sig ut genom skjortan. Helt smaklöst klädd. Mycket kortare än mig (som inte ens hade högklackat). "Hans kompis" var, om möjligt, ännu fulare. Lång och tjock. Otäck. Dom skulle till varje pris in i vår lilla danscirkel.
Jag försökte stirra ihjäl dom. Det gick så där...
Jen och jag svingar våra lurviga.
Fran (Fine) och födelsedagsbarnet herself.
Fina flix på födelsedagskalas.
Idag fyller Louise år och jag ska på kalas. Har gjort ett par örhängen till henne med pärlor från Pärlverkstan. Jag gjorde ett kort också för jag vet att britterna uppskattar kort mer än paket.
Det är hur lätt som helst att slänga ihop sina egna örhängen. Klämmorna kostar bara 14kr/paret och sedan sätter man på mintgröna swarovskikristaller. Klart.
Hoppas nu inte Louise hinner läsa min blogg innan kvällen. Jag måste passa mig vad jag skriver i min blogg nu för tiden. Alla engelskmän kör googletranslate på sidan. Har ni något emot om jag börjar skriva på rövarspråket?
Dodetot kokanonsoskoke bobloliror jojobobigogtot?
Jag håller på att välja vilken apa jag ska adoptera. Det lutar åt Steve. He is only little.
Jag har alltid velat ha en apekatt.
Behöver bara samla på mig några fler coco pops-paket...
Molly och Mollys mamma. Molly fyllde 2 år och ska snart få ett syskon. Jag kom med namnförslag. Megatron vart ingen succé.
Paps och mams var där. Molly ville gärna ha mammas halsduk som var åssa (rosa). 
Englishman övade sin svenska. Han och Molly låg på ungefär samma nivå. 
Bror hade vita tänder. Jag hade ny top från Topshop. Englishman hade prickig trikåscarf.
Bröderna Teglund bakade med Molly i hennes nya fina rum.
Mats for president
Om Mats varit med i Sagan om ringen hade han varit Merri. Medlem i #47.
Manzuri
Vi följer båda Feed Me A Stray Cats blogg. Verkar vara en vettig tjej. Skriver roligt.
Holm - Nere. Under.
Min gamla kollega som bor i Australien. En av dom smarta.
Jag har missat alla melodifestivaldeltagningar utom andra chansen i år. Bottenskrapet. Råkade befinna mig i Sverige just den lördagen. Om det inte varit för att Louise fyller år och jag ska på kalas imorgon hade jag kanske letat upp någon stream och följt finalen. Nu får jag istället med spänning vänta till den stora Europafesten för att höra Sveriges bidrag. Kan knappt hålla mig.
Svenskar tar kanske inte melodifestivalen på största allvar men här i England är det inte ens ett hån. Det finns inte en kotte som bryr sig. I Sverige slåss ju relativt kända artister om att få vara med varje år.
Jag minns andra gången jag träffade Englishmans föräldrar. Det var 2007 någon gång runt melodifestivalstider. Av någon anledning pratade vi om min släkt och jag nämnde att många bland släktingarna var musikaliska. Min kusin skulle bland annat vara med i melodifestivalen. Skrytfaktor.
Tänk er en svensk med sitt förakt till melodifestivalen... Gångra det med en miljon.
Fick iallafall svar på varför England kommer sist varje år.
Jag har gått och varit mallig över att jag lyckats hålla mig frisk i nästan ett helt år. Efter min fruktansvärda körtelfeber förra våren har jag inte varit sjuk en enda gång. Jag som alltid brukar åka på någon elak förkylning eller otäck inflammation.
Nästan ett helt år. Kanske inget att skryta över för dig. Men för mig är det stort. Gigantiskt.
Så kommer kollegorna hit och snorar. Kan jag inte få fira mitt friska år innan ni börjar snörvla på mitt tangentbord? Är det för mycket begärt?
Varför envisas britterna med att svara telefonen med hälsningsfraser som "good morning" och "good afternoon"? Merparten av gångerna säger dom ju ändå fel...
- Good Afternooo... I mean good morning. How can I help you?
Screenshot från filmen Igor. Also seen on imdb.
Note to self: Bläddra inte runt bland betalfilmerna på TVn. Du kan råka klicka OK och tvingas se en slumpmässig film du egentligen inte alls vill se.
Englishmans bror Joel var på besök igår och vi hade svårt att bestämma film. Det slutade med att vi kollade på Igor. Av misstag.
Tur nog visade den sig vara ganska fin. Evil scientists, Steve Buscemi som galen kanin och väldigt söta karaktärer. Gissar att skaparna har Tim Burton som idol.
Ifall någon undrar så har jag nytt läppstift. Hade velat haft ett i guld också men Arlandas taxfree hade inte så stort utbud.
Respekt. Den gamla kinesen satt och fulhackade på Heathrow. Hon hörde inte kameraklicket från min iPhone. Nedsatt hörsel tänker jag.
Intressanta bloggpostningar på sistone. Ni vet den där olidliga väntan mellan landning och den faktiska avstigningen? Där är jag nu. Får jag inte en cheeseburgare snart eller eventuellt lite vatten dör jag. Nu rör kön på sig.
Mollys tvåårskalas var jätteroligt. Nu sitter jag på arlanda på väg till england. Det är mycket bättre att resa med englishman. Han ordnar så jag får gratis snax och gratis wifi. Det är lite dåligt med chips i brittish airways lounge må jag säga. Ses hemma.
Om han i hogtalarna kunde halla kaeft skulle vi ovriga pa taget kunna sova ostort. Ingen vidare respekt.
Det bästa med att gå upp kl 06.00 imorgon är att jag:
Tanten bredvid mig på bussen betedde sig väldigt illa idag. När jag steg på var självklart är alla fönsterplatser upptagna. Merparten av alla lediga platser var ockuperade med en väska. Den bedrövliga tantens säte var alltså mitt enda alternativ.
Svensk som man är frågade jag inte om platsen var ledig. Jag slog mig bara tyst ner. Precis som jag satt mig stirrar hon på mig med häpen och upprörd blick. Sedan ber hon mig att resa på mig. Hon gillade uppenbarligen inte att bli instängd. Tyckte det var lite elakt. Jag var ju inte direkt någon "fat hobbit". Hon kunde väl skaffat sig ett körkort om hon ville sitta själv. Fula skor hade hon också.
Nu är jag så sjukt trött på lunchmackor framför datorn. Idag gick jag ner på stan och ordnade lite nyttigare lunch. Den bruna påsen är Englands motsvarighet till Never stop. Sjukt goda.
Om Englishman undrar så har jag delat med mig av minst halva påsen till kollegorna -ljug-
zomgzomgzomg. Post! Rolig sådan. Jag undrar vem det kan vara från? Inte det gula brevet alltså. Det är "advanced". Det får Englishman öppna när han kommer hem. 
Det var från lilla Molly. Hihi. Vi kommer. Puss.
Det fullkomligt spöregnar ute. Surprice, surprice. Jag hoppas det går över lagom tills jag ska gå hem. Jag har fortfarande inte köpt mig någon regnkappa. Eller några gummistövlar för den delen heller. Man ser aldrig någon britt i regnkläder. Knappt ens så att folk har paraply när det regnar. Dom går i sina uggboots och ballerinaskor utan strumpor året om.
Det är 30 år mellan klänningarna. Min mor har sytt båda. Den till vänster bar hon på sitt eget bröllop. Jag tyckte den var så fin att jag kunnat tänkt mig ha den som brudklänning. Mor insisterade på att sy mig en egen. Finast.
Det är roligt att höra storyn bakom hennes klänning. En 70-tals brud med små besparingar. På nätterna satt hon och designade och sydde. Spetsen tog hon från ett par gardiner.
Den till höger har liknande snitt. Aningens mer påkostad bara. Brudspetsen köpte jag på Dragarbrunnsgatan i Uppsala för 1500kr/m. Tur det inte gick åt så mycket spets. Hela överdelen pryddes med Swarovskikristaller från Pärlverkstan. Ska det va så ska det va.
Här finns fler av mina bröllopsbilder. Foto: Johan Ericson
Karin som är redaktör för blogg.se har lagt ut mitt lilla rådjurshalsband på startsidan idag. Scrolla, scrolla och längst ner hittar ni mig. Jag undrade just varför mitt inlägg helt plötsligt fått massa kommentarer. För er som undrar hur min dag är kan jag meddela att den är bra. Tack :)
Halsbandet kan beställas här.
Ett år sedan.
Om jag inte varit så lat hade jag nog färgat håret oranget igen. Det är sjukt snyggt.
Men blonda slingor är helt okej för mig som är lat. Naturlig rysk utväxt gör sig finare till det än till rött.
Kladdkaka och film får vänta. Håller på att tappa upp ett bad. Jag glömmer alltför ofta bort att jag har ett stort badkar att fly till.
Torr kladdkaka från i onsdags? Mjölk till eftersom all grädde är slut. Ska jag slå till? Det finns inget annat gott hemma. Var ute och vandrade i 2 timmar idag. Är så trött nu att jag bara orkar lägga mig i soffan och kolla på film. Australia tror jag det blir. Jag känner för Smallville egentligen men det är uppehåll.
Hittade hela Halloj Holland i tre delar på youtube idag. Hela ändå. Klassiker.
Idag slog det mig att jag snart fyller 26. Jag tror aldrig att någon har prickat in min rätta ålder någonsin. Jag minns att jag alltid behövt bekräfta att jag faktiskt är myndig. Ni vet när man ska köpa snus och sånt... Ibland när jag åkt tunnelbana har kontrolanterna inte ens frågat. Dom har tagit för givet att jag varit under 14 och gett mig en barnbiljett.
Roligast var nog här i stan. Jag och irländskan var ute och handlade dator när vi mötte en av hennes äldre kollegor. Han undrade om Eleanor var min mamma. Hon är kanske 33. Inte direkt sliten. Jag brukar spydigt svara "när man blir äldre tappar man uppfattningen om folks åldrar". Vilket man nog till viss del iofs gör.
Men nu. Det är nu det äntligen slår om. När det plötsligt blir possitivt att se ut som 12. Finally.
