Tansa, tansa...
Jag är nästan aldrig ute och dansar. Det sker kanske en gång per år med Noomi, Elin eller, som igår, Louise. En gång per år räcker. Då kan det vara ganska kul. Det spelar ingen roll vart man är. Det finns alltid samma typer av människor. Den klassiska "barbiedockan". Decimetertjocka sminklager, urringningar till naveln och kjolar som knappt täcker skinkorna. Inte mycket till substans. Inget jag stör mig på dock.
Jag stör mig på "han" och "hans kompis". Dom finns på alla klubbar. Fula, fast tillräkligt med självförtroende för att ragga upp vem som helst. Ingen vill naturligtvis bli uppraggad. Dom flummar runt på dansgolven och letar efter tjejgrupper att få dansa in sig i.
Gårdagens "Han" var Inte direkt tjock men en stor utputande mage trängde sig ut genom skjortan. Helt smaklöst klädd. Mycket kortare än mig (som inte ens hade högklackat). "Hans kompis" var, om möjligt, ännu fulare. Lång och tjock. Otäck. Dom skulle till varje pris in i vår lilla danscirkel.
Jag försökte stirra ihjäl dom. Det gick så där...
Kommentarer
Postat av: stina
det är därför studentställen är trevliga. mycket av sånt där finns inte där. iaf inte där jag har varit :)
Postat av: smäm
stina: nu när jag tänker efter har jag nog inte stött på något sådant om jag varit ute på något studentställe heller...
URL: http://smam.blogg.se/
Postat av:
Vilka typer! Att det inte finns sunt förnuft och rimligt självförtroende i alla människor är för mig en gåta. Varken putande magar som flirtar eller urringningar till naveln är smakligt!
...dock roligt att dansa.../D
Trackback