Busnos
Jag försöker få min son att rita med mig. Han tycker att det är väldigt kul med alla pennor. Än så länge har han dock inte tålamod att sitta kvar speciellt länge och rita.
Det är ju mycket roligare att hälla ut alla pennorna på golvet och stöka ner.
Lite nytt till Alfie
Sist jag var ute och shoppade köpte jag den här fina tröjan på H&M till Alfie. Perfekt nu i vår och tidig sommar.
Sedan har han fått den här snygga t-shirten av sin kompis Novali när hon var här på besök.
Från Mini Ronini.
Och Englishman har självklart varit tvungen att köpa första Nike Air-paret (ett par för nu och ett par att växa lite i). Sådan far sådan son.
1-årskontroll
Idag har jag varit på 1-årskontroll med Alfie. Doktorn har lyssnat på hjärta och lungor, ställt lite frågor, mätt och vägt samt tagit två sprutor i benen. Allt såg bra ut. När vi kom hem passade vi på att leka med den nya tågbanan som Alfie fått av sin farfar. Han har inte riktigt förstått tjusningen med den än, men jag blir helt nostalgisk. Jag minns att jag kunde sitta i flera timmar och leka med dem när jag var liten. Vi brukade bygga oändliga banor och om man vände tågen med magneterna åt fel håll kunde man liksom tvinga iväg dem. Alfie ville mest ta isär bitarna men det dröjer nog inte länge förrän han är fast han med.
Vi leker i lekparken
Idag leker vi i lekparken som ligger en bit bort från huset. Jag märker att Alfie uppskattar det mer och mer. Han skrattar gott när jag tar fart på gungan och rutschkanan är roligare än sist vi var här. Det gör nästan ont i hjärtat när jag ser honom. Han skrattar och jag tänker att det måste vara det bästa ljudet i hela världen.
En liten påskgubbe
Nu ska jag åka iväg på påskmiddag hos mina föräldrar. Alfie har blivit en liten påskgubbe, dagen till ära. Hittade ingen hatt, så det fick duga med skjorta, hängslen, fräknar och kinder. Hoppas att ni alla får en fin påskafton!
1-årsdagen
Idag firade vi Alfie hela dagen. Jag bakade min första tårta som mamma och såhär såg den ut.
1-åringen precis innan alla gäster dök upp.
Englishman stod för födelsedagsmaten. Alfie fick således smakat på sin första hemmagjorda hamburgare.
Kompisen Levi provspelade på en av Alfies nya leksaker.
Några av mina och Alfies bästisar :)
Prinsessan.
Jag och Englishman hade fixat chokladdoppade marshmallows.
Englishmans mamma och pappa.
Mer gott.
Alfie fick en tuggvänlig Muminbok av Prinsessan.
Dän the dad.
Alfies farmor, mormor, kusin och moster.
Alfie med sitt nya snickarbälte och en väldigt lycklig mamma.
För exakt ett år sedan
Idag är det precis ett år sedan Alfie föddes. Jag har gått igenom lite bilder och här är ett urval från de allra första dagarna. Det är många känslor som kommer tillbaka när jag tittar på dom. Det går nästan inte att greppa. Jag är så lycklig och tacksam för denna lilla gåva från Gud. Min son. Grattis på födelsedagen.
The Empire State building med plastklossar
Idag vid lunchtid knackade det på dörren. Utanför stod Alfies kusiner Molly och Selma som varit ute på en cykeltur. Alfie blir alltid överlycklig när dom kommer. Han älskar att leka (förstöra) med sina kusiner. Här bygger dom The Empire State building med Alfies plastklossar och bara lite hjälp från Englishman.
Inbjudningskort till ett 1-årskalas
Just nu sitter jag och pysslar ihop inbjudningskort till Alfies 1-årskalas. Han fyller ju år i början på april. Helt galet och jättejättekul på samma gång. Jag beställde hem dom här supersöta safari-korten från Amazon och nu sitter jag och ler världens största leende samtidigt som jag skriver. Det är en så otrolig känsla. Förstå att jag är mamma och min son ska fylla 1. Det är nästan så att jag glömmer bort att jag själv fyller år imorgon.
Lekdag
Jag och Alfie har precis varit ute en sväng och lekt i lekparken. Det är extra roligt nu när han går lite själv. Man får dock vara beredd på att han helt plötsligt kan dyka ner i gruset. Det ser ju så väldigt smaskigt ut. Annars har han börjat bli en liten finsmakare. Blir galen om han inte får smaka på allt som jag äter. Ger man honom en riskaka istället sopar han bestämt ner den på golvet. Man ska inte tro att man kan lura honom inte. Men lite grus går alltid ner.
Nyklippt
Alfie har precis somnat och jag hade tänkt skriva en to do-lista eftersom det finns 1000 grejer jag skulle behöva göra. Inte minst städa. Antal maskiner tvätt jag har tvättat sedan Englishman åkte i lördags: noll. Men hur kul är det att tvätta när man äntligen har lite tid för sig själv? Idag tog jag iallafall saxen och klippte Alfies hår. Eller, han har ju inte så jättemycket så jag jämnade till det lite bara. Det kändes nästan lite vemodigt att klippa honom. Det var jag absolut inte beredd på. Tog bara lite, lite, men det kändes så i mitt mammahjärta. Jag vet inte varför. Märkligt va?
Hepp, nu ska jag ta tag i den där to do-listan. Tvätta, städa, spackla, gå ut med sopor...
Att vara mamma – del 5
Snart är det ett helt år sedan jag blev mamma. Livet har förändrats, kan man säga. Jag var väldigt orolig över att jag inte skulle klara av morgnarna med en bebis. Att jag aldrig igen skulle få sova och känna mig utvilad. På något sätt hade jag ställt in mig på det. Jag kan känna mig oerhört tacksam när jag tänker på allt det som Alfie och mammalivet har gett mig. Mitt hjärta har vuxit och jag känner sån enorm kärlek. Sedan har jag fått mer energi och tid över till annat. Jag har nog till och med blivit lite piggare. Det var en sida av mammalivet som jag inte hade förväntat mig. Självklart finns det dagar då saker känns jobbigt, men då är det som om man får en extra kick. Ett sjätte sinne. Eller Guds nåd.
Att uppskatta det man har
Sedan Englishman kom hem från sin senaste resa har dom här två inte gått att skilja åt. Alfie följer efter honom vart han än går och skrattar hejdlöst när dom busar. Det finns nog inget som gör mig så glad som att se dom tillsammans. Att vara ifrån varandra är bland det jobbigaste som finns, men en sak som är positiv är att man verkligen uppskattar och tar vara på tiden när man väl är tillsammans. Kanske till och med mer än vad man skulle gjort annars?
11 månader
Igår var dagen då Alfie fyllde 11 månader. Det är helt galet när jag tänker efter. Vid den här tiden för ett år sedan var jag stor som ett hus och gick och undrade vem det var som låg där inne i magen. Tänk att det var du. Tänk att du är så stor nu så att du går helt själv. Älskar dig av hela mitt hjärta.
På topp men ändå inte
Alfie ligger och sover. Lillplutten vaknade inte på topp imorse, men trots magsjuka håller han ändå humöret uppe. Det gör så ont i hjärtat när han är sjuk. Hoppas att det går över fort. Här är två bilder från tidigare i veckan när Alfie och jag körde likadana frisyrer. Nu ska jag se om min tvätt är färdig och ikväll är det The Voice, weehoo.
Ny tröja till Alfie
Jag och Englishman blev lite förvånade när vi såg den här tröjan på Lager 157:s barnavdelning i Uppsala. Den hade nämligen vårt efternamn tryckt på bröstet. Hur ofta händer det? Den fanns inte i hans storlek men jag blev såklart tvungen att köpa den iallafall. Super cute!
Gunga och lek i snön
Igår gick jag och Alfie förbi en lekplats på vår vinterpromenad. Alfie fick prova på att gunga för första gången. Lekplatsen var alldeles tom och Alfie tyckte att det var jätteroligt när jag tog fart. Efter en liten stund kom det ut en liten pojke med sin morfar för att åka pulka på en liten kulle mitt på lekplatsen. Det var spännande att titta på. Jag minns hur jag älskade att åka pulka som liten. Ska bli jättekul att ta med Alfie på egen pulkaåkning framöver.
Senaste uppdateringarna i Alfies värld
Idag tog Alfie sina första steg helt på egen hand. Han har gått något steg innan, men idag kom premiären av flera steg, upprepade gånger. Han pratar mer och mer nu också och några av orden jag kan urskilja är kex, katt, där, titta, mamma, pappa (dadda när han pratar engelska) och hej. Sedan vet han att man ska säga blubb, blubb, blubb om man frågar vad fisken säger. Han vinkar glatt till alla och gör high fives till Englishman. Det är verkligen fantastiska dagar hemma nu för tiden. Jag känner mig verkligen rik att få vara mamma till en skatt som Alfie.
Nu i veckan har han börjat med extremt höga gallskrik också. Jag vet inte om det är någon utvecklingsfas eller om han bara upptäckt att det är ett bra sätt att göra sig hörd på? Han skriker till ordentligt om han till exempel är missnöjd över något eller tycker att jag matar honom för långsamt. Extra kul är det när man är ute på stan på ett café eller så. Jag brukar skratta när han får fram sina tjut. Förmodligen fruktansvärt irriterande för folk runt omkring, men jag kan inte låta bli att tycka att det är charmigt. Inte jämt dock :O
Idag har jag bäddat med Alfies nya bäddset som han fick för ett litet tag sedan av Filip, Emilie och Alida. Det är Alfies moster Emilie som har designat och sytt. Hur fint som helst. Jag har inte haft täcke och kudde som passade innan men nu har jag varit på IKEA och skaffat rätt storlek.
På örngottet står Alfies namn inbroderat och på påslakanet står första strofen ur sången Tryggare kan ingen vara.
